Allt som vi ser till att klara av, i form av rädslor och utmaningar gör oss starkare, inte sant?! Så är det och det vet vi, punkt slut.

Det jag kan förundras över, är att när man väl har tagit sig över ett hinder och sen sneglar tillbaka på samma hinder, så fnyser man lite lätt åt sig själv och tänker "ja men det där var ju inget svårt", trots att det kändes omöjligt när du stod på andra sidan. Så där håller iaf jag på.

För ett år sedan stod jag i valet och kvalet-> Starta eget eller inte starta eget?! Det fanns tusen anledningar enligt mig själv att inte våga. Så tog nyfikenheten över och jag tänkte "klart att jag ska, det värsta som kan hända är att det inte funkar och att jag då får göra något annat". Jag menar, ingen kan ju ta ifrån mig den erfarenheten även om det går åt skogen.

Tack gode gud att jag vågade chansa. Kan inte tänka mig att vara utan en enda av alla dem jag lärt känna under det här året eller vara utan de erfarenheter jag fått med mig längs vägen. Nu fokuserar jag på att bygga vidare, nästa steg och nästa steg. Som såklart nu såhär i efterhand är mycket svårare uppgifter än det var att starta eget.  ;) 

Går du och funderar och drömmer om saker du vill göra, använd ditt eget nätverk. Vänner, kollegor, familj, grannar och börja diskutera det du tänker högt, det skulle jag säga är ett steg närmre att våga din dröm. Finns inget som känns mer häftigt och läskigt på samma gång! Länge leve att våga tro på att man fixar det man bestämmer sig för att fixa!

image.jpg

Comment